Velig och osäker

Ibland när jag rider brukar jag känna mig ganska duktig. Självklart finns det alltid supermycket saker att utveckla, så är det för alla som rider. Men man får hela tiden utgå från sig själv och det resultatet man får. Om man hela tiden skulle jämföra sig med världens bästa ryttare så skulle man aldrig känna sig speciellt duktig för det är långt kvar dit. Men när jag rider ett bra pass, lyckas reda ut ett problem eller sitter på flera olika hästar och gör ett okej jobb så känner jag mig nöjd. I de situationerna så vet jag att jag jobbar åt rätt håll och vet vad jag håller på med. Då känns det verkligen som att jag är inne på helt rätt spår med mitt framtidsmål att jobba som ryttare. Jag tycker att det är superroligt att rida och vill hålla på med det i fortsättningen.

Men sen så var det ju det där med mina egna hästar… Det går inte alltid så  bra. Små steg framåt men också mycket bakslag. Jag kämpar så gott jag kan, varje dag. Rider i stekande värme, kyla, regn, snö, blåst, tidigt, sent osv. När hästarna behöver ridas så gör jag det, oavsett vilket väder eller vad det är för andra förutsättningar. Men hur mycket jag än kämpar så kommer jag inte dit jag vill. Jag vet att båda är väldigt speciella. Tror inte det är någon tränare jag har ridit för som inte har kommenterat hur de är. För det är två känsliga hästar och det vet jag om. Men samtidigt så tycker jag inte om personer som skyller på sina hästar. Hästar gör ju aldrig någonting för att vara dumma och jag brukar hålla fast vid att det är ryttaren som påverkar sin häst.

Vilket i mitt fall inte skulle se speciellt bra ut eftersom att jag har två hästar som inte går så bra. Och det är klart att det känns dåligt. Det är svårt att behålla självförtroendet och känna sig duktig med det i åtanke. För det är ju mina hästar jag vill lyckas med. Vad jag får för resultat på en lektion med en skolhäst känns inte så mycket i jämförelse med hur det går med mina hästar. Jag vill gärna känna mig bra men det talar väldigt mycket emot alla mina tankar om man tänker på hur det går med mina hästar. Å andra sidan är det ingen tränare jag har ridit för som har sagt någonting om min ridning. Mer än att slipa på detaljer men om jag gjorde någonting så otroligt fel så borde ju någon säga det, någon borde reagera.

Väldigt vimsigt inlägg men det är så mina tankar är, vimsiga. Jag känner mig ledsen och kluven, ganska tom. Jag vill rida, jag vill komma långt, jag vill göra bra resultat tillsammans med mina hästar. Men någonting gör jag väl fel eftersom det inte går bra. Dock vet jag inte vad jag skulle kunna ändra på. För jag tycker att jag gör mitt bästa. Och att jag gör det på ett bra sätt. Men jag vet inte…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s